Är det inte underbart att höra om den folkliga revolten i nordafrika? Är det inte underbart att höra att människor får upp ögonen för att det spelar roll hur jag agerar. Lilla jag kan göra skillnad i det stora hela! Jag hörde en man intevjuas på radio i går och han fick frågan om han ville att USA skulle gå in och hjälpa folket att störta Khadhaffi. Absolut inte, svarade han, -om vi inte lyckas ta makten själva, är vi inte värda den. Det gav mig en hint om vad de här människorna känner, en tanke på vilken enorm kollektiv stolthet som byggs i ett land där innevånarna själva tar saken i egna händer och ser till att ta tillbaka sitt eget land. Jag tror att den kollektiva stoltheten är en utmärkt grund att bygga en demokrati på. En känsla i folkets hjärtan av att själva ha byggt upp det som komma skall. Inte stå i skuld till någon nation som “räddat” folket, utan själva ha åstadkommit det. Som grädde på moset, hörde jag idag på radion att den folkliga resningen var ett svårt slag för Al Quaida. Att Terrornätverket varit ett redskap för unga muslimer avsett att kunna påverka det som händer. Nu när de ser att det går att påverka världsordningen med fredliga medel, tror experterna att det blir mycket svårt för dem att nyrekrytera. Är det inte underbart? Att folket i Nordafrika själva lyckas med det som en enad värld försökt att stoppa i tio år! Och det sker som en spin-offeffekt av att de tar befälet över sina egna liv! Jag ryser. Jag lyssnar och tittar och följer utvecklingen med spänning.